Linda Holtby: ”Forskningen visar faktiskt att naturen är väldigt bra för människors välmående”
20 mars, 2023

Linda Holtby arbetade som lärare när hon fick sjukskrivas för utmattning. På vägen tillbaka till välmående började hon odla, och idag är hennes lilla stadsträdgård fylld med bärbuskar, örter, grönsaker, svampodlingar, åker, hönsgård och gödselstack. I Den lilla farmen i stan presenterar Linda tips och råd för att du ska hitta just ditt sätt att odla på och skapa en mer hållbar och självhushållande livsstil även om du bor mitt i stan.

Vad var det som fick dig att prova på odling under din sjukskrivning? Hade du någon erfarenhet av odling innan dess?
– Min odlingsdröm föddes egentligen när jag var drygt 20 och jobbade som au pair i USA. Mamman i familjen bad en dag sin äldsta son att gå ut och skörda lite gräslök till middagen. Det blev ett minne som jag kom att vårda ömt. Jag tyckte det lät så mysigt att gå ut och plocka in sina egna kryddor! När min man och jag köpte hus fanns alltså redan drömmen om en örtagård och den idén växte snart till en hel liten köksträdgård som mer eller mindre stod klar när jag blev sjukskriven för utmattning. Jag låg alltså redan i startgroparna för att börja odla och när jag knappt mäktade med något annat stoppade jag de första små fröna i jorden och på den vägen är det.

Du har berättat om hur plantorna du odlade slog följe med din återhämtning. Vad tror du det är med odling som kan vara bra för vårt välmående?
– Idag rusar livet ofta på i 180. Att vistas i naturen blir som en motpol till det stressiga liv många lever för plantorna går inte att skynda på. I stället är det vi människor som tvingas ta ned vårt tempo och när vi stoppar fingrarna i jorden händer det något. Själv blir jag mer närvarande i mig själv och jag tar in min omgivning på ett djupare sätt. Och så blir jag lugn! Forskningen visar faktiskt att naturen är väldigt bra för människors välmående, oavsett om det är den vilda naturen eller den odlade.

Vad var det som fick dig att vilja skriva en bok om odling och hållbarhet?
– När jag var barn älskade jag att skriva och några av mina bästa sommarminnen är från när jag cyklade hem till min kompis Erika som bodde på en bondgård. Där satt vi i bersån och skrev. Med tiden kom skolan att uppta alltmer av min tid och jag glömde bort det kreativa skrivandet. Efter att ha byggt upp en stadsfarm tillsammans med min man kände jag plötsligt att jag hade något att berätta. Jag hade något som jag ville dela med mig av så jag satte mig ned och började skriva igen. Viljan handlade till en början om glädje, men senare under resans gång fick mitt skrivande ytterligare ett syfte – jag ville inspirera fler till en både godare och mer hållbar livsstil.

Hur var det att skriva boken? 
– Kort och gott har det varit en berg- och dalbana. I ena stunden har kreativiteten strömmat genom mina fingrar och skapandelusten varit stor, i nästa har jag slitit mitt hår, skrivkrampen varit ett faktum och självtvivlet har stampat ilsket vid min sida. Men när jag nu är klar och kan blicka tillbaka på processen inser jag hur mycket jag älskat den. Jag har lärt mig massor på vägen, utvecklats och fått lära känna fantastiska människor. Det bästa har nog varit att få vara med om bokprocessen från början till slut – från skrivandet till fotograferingarna, redigeringsarbetet och slutligen att se boken få sin form.

Vad tror du människor har för missuppfattningar om självhushållning och att leva hållbart?
– Ibland får jag meddelanden på Instagram från följare som drömmer om en mer självhushållande livsstil men som inte är redo att ta klivet att flytta ut på landet – men som plötsligt inser att de kan påbörja sin omställning och samtidigt bo kvar i stan. Och det är det jag gärna vill lyfta – att vi kan börja med att gräva där vi står om vi vill leva mer hållbart. Det behöver inte innebära jättestora förändringar utan kan lika gärna bestå av många små steg.

Vad hoppas du läsarna ska få med sig från boken?
– Jag hoppas att boken ska få läsaren att komma vidare med sina egna drömmar och skapa sin egen stadsfarm. Och som ett resultat av det känna att han eller hon hittar sin egen plats på jorden och i omställningen.

Läs mer om Linda Holtby här.