I Åsa Hallengårds härliga feelgood Simma i vinterskog får vi möta det medelålders paret Ann och Kjell, vars sömniga tillvaro rubbas när nya grannar flyttar in. Vi ställde några frågor till Åsa om hur hennes skrivprocess såg ut för denna nya roman, på vilka sätt Skåne och hennes omgivning inspirerar henne och det roligaste med att utveckla bokens huvudkaraktärer. 

Du skrev den här boken under en påtvingad hemmatillvaro till följd av en trafikolycka, hur påverkade det din skrivprocess?
– Min tillvaro begränsades under en tid och krympte liksom ihop. När den första euforin lagts sig över att jag klarat mig undan med livet i behåll, var jag i ärlighetens namn ganska sliten. Samtidigt visste jag att jag borde skriva något nytt men energin fanns inte. Jag var helt ur balans såväl mentalt som fysiskt. Jag började fundera över vad jag mest av allt längtade efter. Min barndomsskog kom till mig och dess ljud började fylla öronen. Då visste jag att det var min uppväxtmiljö jag skulle skriva om. Att ha fått befinna mig där när jag skrev Simma i vinterskog har varit en enorm tröst och hjälpt mig massor i tillfrisknandet av mitt tilltufsade inre. 

Likt din förra bok utspelar sig den här i Skåne och du har nämnt att boken inspirerats av längtan efter din barndomsskog. Hur ser din relation ut till landskapet och på vilka sätt inspirerar omgivningen ditt skrivande?
– Jag hade förmånen att få växa upp i stor frihet. Någon var alltid hemma och det fanns tid att lyssna på mig. Det gav mig trygghet och självförtroende. Med det sagt så har jag en mycket positiv relation till min uppväxtmiljö och till dem som fanns runt omkring mig. Inga begränsningar existerade utan allt var möjligt och det tror jag fortfarande att det är. Att skogen därför kom till mig när jag hade det svårt var säkert ingen slump, utan något som jag tolkar som en tröst och ett viskande förslag: ett erbjudande om att skildra den i skrift men även som ett stöd i tillfrisknandet. Precis som mina karaktärer Kjell och Ann har jag mina favoritplatser som jag ständigt återkommer till när jag är hemma hos mina föräldrar och hälsar på. Varje gång jag är där måste jag promenera upp till mina stenar och prata med dem. Det finns även en liten bäck som jag behöver inspektera och en rad andra platser som tillhör mitt universum. 

Vad var det roligaste med att skriva om Ann och Kjell och deras relation?
– Det roligaste var nog att Ann är så sur och ledsen och att Kjell inte förstår. Sedan var det otroligt kul att blanda in företeelser hämtade ur olika förhållanden från verkligheten som jag samlat på mig under åren, men vilka är sekretessbelagt. Och givetvis har jag twistat till dem men emellanåt skrattade jag högt när jag satt och skrev! 

Vilken känsla hoppas du att läsarna känner och tar med sig efter Simma i vinterskog?
– Jag hoppas att de lägger ifrån sig boken med ett leende och en belåten suck, övertygade om att det mesta ordnar sig om man är villig att kämpa för det. Och så önskar jag att fler kommer att ge sig ut i naturen när de mår dåligt för dess läkekraft är fantastisk. 

Åsa Hallengård är uppvuxen på en gård utanför Ängelholm. Hon älskar att vara utomhus och cykelpendlar mellan hemmet i Landskrona och arbetet som lärare i Helsingborg. På sadeln växer manusidéerna fram. Även musiken har alltid varit viktig och saxofonspelandet ligger henne varmt om hjärtat. Åsa har tidigare skrivit tre böcker. Konserverad kärlek och spröda drömmar är hennes första roman på LB Förlag, Simma i vinterskog den andra.