Vi tog ett snack med journalisten Henrik Lenngren, som nu på lördag åker Jubileumsvasan – en hyllning till 100-årsjubilerande Vasaloppet. Detta ska han göra iklädd historiska vadmalskläder, näbbkängor och med 2,6 meter långa skidor på fötterna.
Henrik Lenngren är aktuell med praktverket Vasaloppet. 90 kvinnor & män i fäders spår på LB Förlag.
Vad är det för skillnad på Jubileumsvasan och Vasaloppet?
– Likheten är distansen, 90 kilometer, och att man färdas på skidor mellan Sälen och Mora, svarar Henrik Lenngren. I övrigt skruvas klockan tillbaka till 1922 över en dag. Jag brukar vara klippt slut när jag går i mål trots perfekta pulvervallade skidor. Nu ska jag köra samma sträcka men på 260 centimeter långa och tjärade, med näbbkängor på fötterna och i tidsenliga vadmalskläder.
Några spår är inte preparerade, berättar Henrik Lenngren. Deltagarna i Jubileumsvasan färdas i skogsterräng som ”i bästa fall” är uppkörd med häst och släde.
– Om jag åker på 6-7 timmar i vanliga fall är jag nöjd om jag överhuvudtaget tar mig i mål i Jubileumsvasan. Det kommer bli en rejäl kraftansträngning och lär ta cirka 15 timmar – om det är bra före.
– Men jag jagar inga tider, jag ska ägna mig åt att känna och ta in historiens vingslag. Den ultimata utmaningen med sekelgammal utrustning; mot samma gamla kyrkspira men utifrån ett helt nytt perspektiv.
Vilket är det mest minnesvärda citatet av alla intervjuer i din bok Vasaloppet. 90 kvinnor och män i fäders spår?
– ”Jag har åkt Vasaloppet, en trafikstockning är ingenting”. Stephan Wilson, tv-profilen, berättade att det ofta händer magiska saker om man utsätter sig för något som är långt ifrån ens bekvämlighetszon. Han är en hetlevrad person, men efter att ha blivit förälskad i Vasaloppet tar han sig nu an sina personliga småkriser på ett bättre sätt, oavsett om det handlar om en jobbig förskolelämning eller bilister som kan irritera honom i rusningstrafiken.
– Det är fint, tycker jag, att Vasaloppet kan ha den inverkan på folk. Jag känner definitivt igen mig i hans beskrivning.
