2022 firar Vasaloppet hundra år och givetvis firar vi det med att ge ut en bok om allas vårt älskade skidlopp. I Vasaloppet – 90 Kvinnor och Män i fäders spår får vi ta del av nittio vasalöpares förberedelser inför och upplevelser av resan mellan Sälen och Mora. Med detta praktverk till bok debuterar Henrik Lenngren som författare. 

Vi har frågat Henrik hur det känns nu när boken är släppt. 

För de som inte känner till dig sedan tidigare, hur skulle du beskriva dig själv? 

På CV:t står det skribent, redaktör och korrekturläsare. Men titeln jag känner mig mest bekväm med är Norrköpingspatriot. Jag har följt mitt IFK från gyttjan i Superettan till guldet i Malmö. Och inget skulle få mig att avpollettera min östgötska. På fritiden slår jag gärna en skuren backhand i padelhallen, lagrar Zyme-viner och drömmer om en orange väst i Vasaloppet. Arton kvar till veteranstatus.

Hur många gånger har du själv åkt Vasaloppet?

Tolv gånger, varav en gång med feber och magsjuka. Jag har upplevt det mesta i och kring spåren. Jag har förnyat äktenskapslöften i Mora kyrka, till tonerna av Vasaloppshymnen. Jag har legat avsvimmad i sjukstugan efter målgång, drömt mardrömmar att jag tagit sittliften från Evertsberg till Sälen för att jag inte orkat åka mer men också gråtit av stolthet i duschen. Vasaloppet betyder väldigt mycket för mig, även om jag bara är en högst medioker motionär. Vi som åker Vasaloppet gör samma gemensamma resa mot ett och samma mål. Alla mot en och samma kyrkspira i Mora.

Hur fick du idén och inspirationen till boken? 

Det finns en del litteratur kring Vasaloppet, men rätt mycket är daterat eller riktat mot resultat och placeringar. Själv är jag inte så intresserad av vem som kom fyra i 1968 års Vasalopp. Då är jag mer nyfiken på hur det känns att komma sist i mål, hur kroppen mår och vad man tänker på ensam i spåret i mörkret. Jag fascineras över hur skåningarna i Lund orkar motivera sig trots att de får träna utan snö år ut och år in. Jag har velat forska i hur får man ihop pusslet med mycket träning och små barn, och hur man hanterar känslan av att vara ”Vasabakis” efter genomfört lopp. Jag har helt enkelt velat skildra de ”vanliga” vasalöparnas resa, före, under och efter loppet Det finns massor av olika aspekter att lyfta, och det har varit min ambition med denna bok – att skapa en så heltäckande bild som möjligt.

Vad är du mest nöjd med i boken? 

Bredden. Att jag lyckats hitta nittio profiler som gemensamt tecknar bilden av vad det som gör Vasaloppet så speciellt och mytomspunnet. Det är inte mina ord utan deras berättelser som gör att boken faktiskt kan fungera som en inspirationsbibel både för de redan frälsta, men också för dem som en gång drömmer om att bocka av Vasaloppet från sin bucket list.

Till vardags arbetar du som frilansande journalist. Drabbas du någonsin av skrivkramp?

Hittills, nej. Det närmaste kramp jag kommer är när jag är ute på fältet och ska anteckna i blocket när någon intervjuperson talar väldigt snabbt. Min pennfattning lämnar mycket att önska. Tur att det finns datorer…

Henrik Lenngren, författare. Foto: Peter Holgersson.