Anne Liljeroth växte upp i Axvall, öster om Skara, och där i hembygden utspelar sig den nya romanen Vi var vänner. Ett drama där två kvinnor delar minnet av en mörk kväll för fyrtio år sedan. Däremot delar de inte bilden av vad som egentligen hände och vem som bär skulden för en ung flickas död.

Hur föddes idén till Vi var vänner?
– I en låda hittade jag en liten bok med titeln Mina vänner, där vänner från förr skrev och berättade om sig själva. Många av dem har jag inte kontakt med idag, så jag började fundera på vad vi skulle prata om om vi möttes igen.

Romanen utspelar sig i Axvall där du växte upp, hur har det varit att skildra ett samhälle som du bott i men flyttat ifrån?
– Mest lätt och roligt men också lite nervöst. Jag tar ju mig friheten att låta en dramatisk händelse utspela sig i samhället och jag låter mina karaktärer flytta in i några av husen. Jag hoppas att de som bor i Axvall idag ska tycka att jag inte beskriver orten på ett felaktigt sätt. 

Vi var vänner handlar om en stark vänskap mellan Anna och Beatrice som plötsligt tar slut men som de båda många år senare inte kan glömma. Du återkommer ofta i dina böcker till relationer av olika slag som raseras på grund av missuppfattningar eller brist på kommunikation. Vad är det som lockar dig med de här såriga relationerna?
– Jag fascineras av hur missförstånd och att vi inte pratar med varandra så lätt kan bidra till konflikter och intriger, en del förblir till och med olösta och blir till sanningar som vi sen kan bära med oss länge. I det mellanmänskliga finns en outsinlig källa till ämnen att utforska och skriva om och jag älskar att grotta i sådana frågor. 

Kan du känna igen dig i någon av karaktärerna, Anna, Beatrice eller den tredje rösten, Annas bror Isak?
– Jag har nog lite av alla tre i mig. Men framför allt känner jag igen mig i ungdomsåren, de återupplever 80-talet. Jag har gjort en tidsresa tillbaka till min egen ungdom, letat tidsmarkörer och läst gamla dagböcker. Det har varit omtumlande att återuppleva åren och jag inser nu hur viktiga mina vänner var och hur vänskap påverkade mig. 

 Du vill väcka känslor med dina böcker, vilka ingredienser behövs för att skriva en roman som griper tag?
– Närhet till karaktärerna. Jag gillar att skriva i jag-form, det gör att läsaren får ta del av karaktärernas känslor och inre dialog. Och så varvar jag karaktärernas berättande. På så sätt får läsarna mer information än vad respektive karaktär har. Jag tror det gör att man som läsare engagerar sig i karaktärerna, man vill ju att det ska gå väl för dem.

Ska du bokcirkla kring Vi var vänner? Här finns bokcirkelfrågor.