Systrarna Sara och Johanna är sommaraktuella med sin feelgoodroman Sensommarvals, första delen i serien om samhället Kalvinge. Den vackraste av sommaridyller vävs samman med teman av stark vänskap, gammal och ny kärlek samt betydelsen av andra människor när livet är svårt. Vi intervjuade dem inför släppet och frågade hur deras gemensamma skrivprocess ser ut, hur Kalvinge kom till och vilka de viktigaste ingredienserna för en riktigt bra feelgood är. 

Beskriv er gemensamma skrivprocess som författarduo – hur delade ni upp skrivandet och vad är receptet för ett lyckat samarbete?
En gemensam och tydlig plan för vad vi vill med manuset är en viktig grund. Vi brukar ses över en middag och planera och bolla idéer. När vi skriver har vi ”huvudansvar” för varsin karaktär, men är inte rädda för att gå in och peta i varandras text. För det mesta skriver vi vartannat kapitel, och när vi skickar över det till den andra så börjar den med att redigera innan nästa kapitel påbörjas. Det lyckade samarbetet för oss handlar nog framförallt om att vi tycker att det är så himla roligt att skriva tillsammans! Och att vi vågar utmana varandra och komma med åsikter om varandras text. Och när skrivkrampen sätter in bokar vi in en ny middag, då brukar kreativiteten börja flöda igen!

Var det några specifika platser eller händelser som inspirerade er när ni skapade Kalvinge?
Vi var överens om att vi ville skriva en berättelse där människor, relationer och vänskap står i fokus. Tidigt bestämde vi också att den skulle utspela sig under sommaren – en tid på året som tycks föra med sig en särskild sorts magi. Vi såg framför oss nyutslagna björkar, blått vatten och slingriga stigar … och vips hade Kalvinge fötts. Nu önskar vi att platsen fanns på riktigt – vi skulle gärna åka dit!

Det är säkert många som kan identifiera sig med Edvin och bli nostalgisk om sin första kärlek, hur kom det sig att ni ville utforska temat i boken?Egentligen är nog temat i boken inte i första hand en kärlekshistoria, utan att det aldrig är för sent. Att livet inte behöver tömmas på innehåll och nya upplevelser bara för att du uppnår en viss ålder. Det finns också något fint i tanken att det inte behöver vara för sent att återknyta kontakten med människor vi tidigare stått nära, men som av någon anledning inte finns i våra liv längre. Det kan nog många relatera till, oavsett om det handlar om kärlek, vänskap eller familj. 

Identifierar ni er lite extra med någon av karaktärerna i boken?
Det skulle vara Elnaz då, som kämpar med sitt romanmanus! Skämt åsido, vi har nog inte plockat så mycket från oss själva just i skapandet av karaktärerna, däremot kan vi absolut dela många av deras tankar. Om åldrande, om att se barnen växa upp och så vidare. 

Kan ni dela några favoritögonblick eller scener som var extra roliga eller utmanande att skriva om?
Resan till Funäsdalen och återkomsten till Kalvinge var speciell att skriva om. Det finns ett vemod i de kapitlen och då var vi inne på sluttampen av manuset och hade lärt känna karaktärerna så bra, att vi verkligen kände med dem! 

Vilken ingrediens tror ni är allra viktigast att en feelgood innehåller för att bli omtyckt och resonera med läsarna?
En feelgood behöver inte vara glättig och rosenskimrande, men det måste finnas hopp. Hopp om att saker kan ordna sig och bli bra, om än inte på det sätt man först tänkte sig.