Med Den tyska flickan blev amerikansk-kubanske författaren Armando Lucas Correa känd för de svenska läsarna. Nu är han aktuell med De som färdas om natten. En storslagen roman där fyra generationer kvinnor upplever kärlek, förlust, hopp och krig under nazismens intågande, den kubanska revolutionen och slutligen Berlinmurens fall.

Liksom dina tidigare böcker är De som färdas om natten en historisk roman baserad på andra världskriget, Tyskland under nazismen och generationer i exil. Vad är det som fascinerar dig så mycket med dessa teman?
– Ana Maria Gorman, en av överlevarna från fartyget MS Saint Louis som min roman Den tyska flickan är baserad på, berättade för mig att historien tenderar att upprepa sig och att vi aldrig lärde oss av historien. Ända sedan jag var barn har jag varit nyfiken på att försöka att förstå Förintelsen och andra världskriget. Jag kunde inte få in det i mitt huvud som barn, och det är fortfarande svårt att förstå, att Förintelsen inträffade i mitten av 1900-talet på den mest civiliserade kontinenten på planeten. Vem kan förklara det?, säger Armando Lucas Correa.

Var hittade du inspiration till att skriva De som färdas om natten?
– Mina böcker handlar om historiska händelser som vi tenderar att glömma eftersom ​​vi skäms för dem. För att hitta ett sätt att överleva lägger vi händelserna åt sidan, tror jag. I De som färdas om natten handlar det om eugenik, rasbiologi. En pseudovetenskap som Hitler förlitade sig på för att skapa Nürnberglagarna och i och med det förbereda för det han kallade Den slutliga lösningen. När jag skrev De som färdas om natten befann vi oss mitt i flyktingkrisen vid gränsen mellan USA och Mexiko. Tusentals barn skickades ensamma över gränsen och fängslades på amerikansk mark i provisoriska burar. Jag minns när vi bevakade historien för tidningen jag arbetade för då, att många journalister ifrågasatte och till och med anklagade mammorna som skickade iväg sina barn ensamma. Samtidigt tänkte jag på barntransporterna under Nazityskland, då mer än 10 000 barn skickades ensamma till England för att undkomma förintelselägren. Och Operation Pedro Pan, där mer än 14 000 kubanska barn skickades ensamma till USA i början av 1960-talet, för att rädda dem från kommunismen. Det var därför jag ville ta med Operation Pedro Pan i De som färdas om natten.

De som färdas om natten sträcker sig över flera generationer av kvinnor och decennier av historia, hur jobbade du med research för den här boken?
– Det tog mig över fyra år att slutföra boken. Jag lägger mycket tid på att forska och läsa på innan jag skriver. Min bok är visserligen fiktiv men alla historiska händelser är verkliga. 

Vad vill du att läsarna ska känna efter att ha läst boken?
– Att kärlek och minne gör oss till bättre människor. Vi kan inte ignorera historien och bland skrämmer det mig att tänka på att också nu, under 2000-talet, hänger mänskliga rättigheter och demokrati på en mycket tunn och skör tråd.